Allt börjar med en duktig schema-läggare

person-woman-camera-taking-photo_liten

EduSpace’s Challenge:

We would like to teach our pupils work organization and how to take responsibility for each other. How could we encourage them to that?

Skolans uppdrag är mångfasetterat, vi ska inte bara utbilda våra elever, utan även fostra dem till att bli självständiga och ansvarstagande individer i samhället. En annan uppgift som skolan har är att förbereda eleverna för ett framtida yrkesliv. I en pressad vardag där mål ska uppfyllas och ämnesinnehåll bearbetas på kort tid, är det lätt att välja den enkla vägen där väl inarbetade och beprövade metoder blir förstahandsvalet. Det klassiska valet med föreläsningar, enskilda instuderingsfrågor och avslutande test är spritt i hela skolsystemet, ända upp på akademisk nivå. En pedagogisk metod som kan vara effektiv för att på kort tid lära in ett större ämnes-stoff, men som erbjuder få eller inga möjligheter att använda kunskapen i ett relevant sammanhang. En digitaliserad undervisning som endast upprepar samma metod, fast med digitala hjälpmedel ger ungefär samma resultat. Så, hur kan vi tänka om vi vill att skolan ska erbjuda hela paketet, både ämneskunskaper och en förmåga att samverka med andra i metoder och arbetssätt som påminner om yrkeslivet?

En projektbaserad arbetsform är ett sätt att ge eleverna möjlighet att arbeta i team med olika roller. När jag arbetade som lärare på Vittra Telefonplan utanför Stockholm arrangerade vi varje år en film-festival där eleverna under tre veckor arbetade ämnesövergripande med att producera en film. Under ett år var dokumentärfilmer kring miljön festivalens övergripande tema. Filmerna var en del av ett längre arbetsområde, så eleverna hade relativt goda grundkunskaper. Syftet med dokumentärfilmerna var att fördjupa olika delar av ämnesområdet, men också att aktivt träna icke-kognitiva förmågor och kompetenser som är viktiga för att resultatet ska bli bra. Redan från start fick de göra en fördelning mellan sig där de ansvarade för olika delar inom produktionen. Någon blev gruppledare, en annan ansvarig för rekvisita och inspelningsmiljöer och en tredje för att sammanställa den research som gjorts tidigare och välja ut relevanta bitar för innehållet. Vidare behövdes grafik tas fram och lämpliga personer intervjuas. Grupperna som skulle arbeta tillsammans sattes ihop av oss lärare, så eleverna hade ingen möjlighet att påverka vilka de skulle arbeta tillsammans med. Ungefär som på en riktig arbetsplats alltså. Processen var långt ifrån konfliktfri, men det gav oss möjlighet att arbeta med sociala och emotionella kompetenser i ett sammanhang som var på riktigt och inte som en del av ett uttalat värdegrundsprojekt. Kopplingen till ett verkligt upplägg visade sig också viktigt för elevernas engagemang i slutresultatet. Det gjorde det lättare för oss lärare att nå fram med vikten av att kunna samarbeta och lyssna in varandra i processen.

Andra delar som har betydelse är vilka fysiska förutsättningar eleverna får att utföra sitt arbete. Har de tillgång till digitala verktyg för att kommunicera och uttrycka sig? Hur ser lokalerna ut där de ska utföra sitt arbete? Har de möjlighet att lämna skolan? Och inte minst; hur ser organisationen ut? Det är få arbetsplatser som skulle kunna rulla runt på den indelning i schema, ämnen och minuter som präglar de flesta skolor. Om jag skulle ge ett enda råd på vägen så handlar det om att titta på vilka förutsättningar som organisationen ger lärare och elever att arbeta i mer sammanhängande och övergripande projekt. Allt börjar med en duktig schema-läggare.

Frida Monsén

Läs också vår artikel Levla lärprocessen som handlar om hur vi skapade struktur och fokus under våra projektarbeten

Behöver vi ändra vårt sätt att arbeta i skolan? Läs också OECD:s rapport Students, computers and learning.