Linnea Sahlin är lärare på Slättgårdsskolan utanför Stockholm. Här berättar hon med egna ord ett år efter sin klassrums-makeover som ni tidigare kunnat läsa om här.
Klassrummet jag undervisar i, tillsammans med min närmsta kollega Amel Bakhet och en rad andra pedagoger är byggt och designat efter min vision om en skola för alla – en lärmiljö anpassad efter elevers olika sätt att ta till sig kunskap, som bjuder in till samtal, samarbete och kreativitet men även erbjuder avskildhet, lugn och ro. Det höga antalet elever i samma klass innebär många potentiella gruppkombinationer där eleverna kan komplettera och lära av varandra på bästa sätt i olika sammanhang.
Tack vare våra ljudisolerande vikväggar kan vi vid behov dela in den stora salen i två eller tre sektioner. I praktiken kan det handla om några elever som arbetar mer effektivt när de får röra på sig och prata rakt ut och en annan grupp som behöver lugn och ro. För att inte begränsa någon av dem delar vi in klassrummet i en lågmäld och en högmäld del. Andra gånger har några elever kommit igång med sitt arbete tidigare än andra som därför behöver en introduktion. Den kan en av oss lärare hålla i gradängen, medan den andra instruerar, vägleder och ger feedback i den andra delen av klassrummet, där eleverna har börjat arbeta vid de runda borden med sina surfplattor som verktyg och hjälpmedel. Via vårt digitala klassrum lämnar eleverna in sina färdiga eller halvfärdiga uppgifter och kan på så sätt få feedback omgående under en lektion, utan att läraren är fysiskt närvarande precis intill. Feedback kan till exempel vara en länk till ett youtubeklipp, en kommentar, en fråga eller ett svar på en. Digital kommunikation, som inslag i undervisningen och komplement till face to face kommunikation, underlättar för en ensam lärare med 30 elever utspridda på olika stationer i ett stort klassrum.
Alla elever på Slättgårdsskolan har varsin surfplatta och i vår klass är den en naturligt del i nästan all undervisning. Den är smidig för eleverna att använda oavsett om de sitter på en stol vid en bänk, i en saccosäck i myshörnan, med fötterna upp och huvudet ner i gradängen eller ståendes på golvet. Dessutom innehåller den appar och ger tillgång till hemsidor som kan underlätta inlärningen och skoldagen i stort för många elever. I appen vi använder som digitalt klassrum finns även kalendarium, terminsplanering och mer detaljerade planeringar som vi regelbundet uppdaterar och går igenom med eleverna. Det ger dem förberedelse inför nya moment och fungerar som informationskanal mellan skola och vårdnadshavare.
Schemamässigt är våra 60 elever indelade i tre, ibland fyra grupper. Gradängen använder vi i huvudsak som samlingsplats, vilket har visat sig spara oss tid. Där kan alla få samma genomgång samtidigt, istället för vid tre olika tillfällen. Gradängen har också kommit att bli en favoritplats för många elever att sitta, ligga eller klättra i när de arbetar med en uppgift eller läser en bok.
Bokhyllorna som omringar vår myshörna är fyllda med en bred blandning av böcker. Där får eleverna fritt välja bland skönlitteratur och faktaböcker. Ibland är det på en rast någon stannar inomhus för att bläddra i en bok. Ibland är det mer uppstyrt. Det viktiga är att böckerna finns där så att eleverna alltid kan gå dit och ta en bok om de är sugna på att läsa och man behöver inte fråga om lov för att låna med sig en bok hem. Utöver bokhyllorna i klassrummet har vi digitala bibliotek. Där finns ett oändligt utbud av både e-böcker och ljudböcker och för mig är det viktigt att eleverna själva väljer vilken bok de vill läsa. Jag visar vilka sökinställningar de kan ha för att hitta vad de söker och ger dem boktips, i helklass och individuellt.
Då den fysiska miljön i mitt klassrum är flexibel, tillåtande och saknar givna ramar krävs en stadig struktur, tydliga rutiner och ett gemensamt förhållningssätt hos personalen. Allt sådant kräver sin tid och planering. Det kräver också att alla inblandade har tid att tillsammans sitta och diskutera och komma överens. Efter två terminer har vi så gott som kommit i ordning med allt och vi kan äntligen använda klassrummet som det är tänkt, vilket inte var fallet under större delen av hösten.
Vårt nya klassrum skulle stå färdigt vid terminsstart efter sommarlovet 2015. Alla elever skulle få varsin surfplatta och tre projektorer skulle installeras i klassrummet. Möbler skulle levereras i lagom tid och vi hade en tydlig bild av hur schemat behövde se ut för att fungera till den pedagogiska tanke klassrummet är byggt och designat efter. Allt var enkelt i teorin men tålamodet och fantasin prövades när inget av det ovannämnda gick som planerat.
Första veckorna var vi utomhus och undervisningen improviserades då planeringen vi noggrant förberett visserligen hade fungerat utan klassrum men inte utan surfplattor eller projektorer. Vi knåpade ihop egna scheman som vi kodade med symboler och olika färger. Vi målade själva de ofärdiga klassrumsväggarna, städade efter byggarbetare, sorterade, organiserade och strukturerade. Vi bar upp en salig blandning bord och stolar i olika färger, former och bäst före-datum från källarförrådet och mot jullovet började allt äntligen komma i sin ordning. Jag är glad att sommarlovet närmar sig, för om jag sa att det har varit lätt och att jag inte är trött, då skulle jag ljuga. Men det är en fantastisk resa vi varit med om – jag, mitt arbetslag och våra elever. Och en stor dos värdefull erfarenhet tar vi med oss i bagaget. Nu ser jag med stor förväntan fram emot nästa läsår och är glad att det kommer att handla om att utvärdera och utveckla vårt arbetssätt och att få lägga tid och energi på det verkliga arbetet med eleverna och deras lärande.
Av Linnea Sahlin
