Denna artikel tar upp hur VR kan användas i skola och utbildningssituationer överlag. VR som teknikhjälpmedel kan hjälpa lärare att göra undervisning mer engagerande och dessutom tillföra inslag som inte tidigare gått med traditionella hjälpmedel. VR och teknik kan dessutom ge lärarna mer tid över för att inspirera snabba elever och ge mer tid åt de som behöver extra stöd.
Drömmen om virtuella världar har funnits så länge som den moderna människan har funnits. Via muntlig kommunikation med sagor och berättelser, till böcker, teater och film har de ständigt funnits ett behov att för en stund uppleva nya miljöer och händelseförlopp. Inom skolan är givetvis böcker, film och teater redskap som dagligen används för att uppleva nya saker och skaffa sig mer kunskap, men med virtual reality, VR, kommer denna kunskapskanal att ta nästa steg. VR forsätter samma berättartradition men tar upplevelsen till en helt ny nivå och med en potential som tidigare varit omöjlig.
Frågan man kan ställa sig är om VR blir ett pedagogiskt verktyg i skolmiljön? Ja, jag hävdar att ett nytt sätt att uppleva saker kommer spela en viktig roll i framtidens utbildningssituationer. VR kan givetvis aldrig ersätta en kompetent lärare, eller erfaren pedagog, men som ett komplement till traditionella medier kan det skapa fantastiska förutsättningar för att på ett unikt sätt skapa nya lärandesituationer.
Här följer några exempel där jag ser VR som en pedagogisk tillgång:
Guidade turer på möjliga och omöjliga platser
Tänk er en skolklass i mellanstadiet som jobbar med historia. Just nu läser man om antikens rom och alla elever har fått i uppgift att skriva en uppsats om hur det var att leva på 200-talet. Läraren har till sin hjälp ett par VR-headsets som eleverna i tur och ordning får pröva i 20 minuter var. Scenen som upplevs i VR är ett filmliknande skådespel där eleverna med egna ögon ser hur miljön och människorna i Rom såg ut under antiken. Läraren agerar guide och lotsar elevgruppen genom staden bland gator och torg och slutligen når de Colosseum där det är folkfest.
Under turen får eleverna se, höra och nästan känna doften av hur miljön var, och hur människorna levde på den tiden. Man får uppleva Rom från olika sidor och se staden från olika perspektiv. Ena stunden är man en enkel snickare som rider genom staden på sin åsna, medan man i nästa stund är Caesar på sin tron i Colosseum. Eleverna får efter VR-turen skriva ner sina iakttagelser och sedan diskutera med sina kamrater. Slutligen lämnar man in en kort text runt upplevelsen.
Det som gör VR unikt och skiljer det från andra mediaformat är att man inte bara läser eller tittar på saker. Istället upplever du det på plats, och man gör det tillsammans med andra. I exemplet med skolklassen åker alla elever visserligen med på samma tur, men varje individ kommer uppleva resan på olika sätt. I den efterföljande diskussionen blir varje elevperspektiv unikt. Precis som med en vanlig skolresa så kommer elevens tolkning av det som upplevts vara det viktiga.
I framtidens skola handlar det kanske inte lika mycket om vad som står på schemat, utan mer “var ska vi åka idag?”.
I VR kan resan till Rom enkelt bytas ut mot andra ämnen, platser och perspektiv. Tänk dig en tur i solsystemet där man får en chans att uppleva dess oändliga avstånd och gigantiska himlakroppar. Man kanske upplever hur liten och sårbar jorden är, och vill forska mer om det. Eller föreställ dig en biologilektion där eleverna får följa en solstråle från den stund den kommer in i atmosfären tills den har nått ett löv och hur den startar fotosyntesen. Potentialen är obegränsad för vilken kunskap som går att förmedla med VR.
VR skapar möjligheter för helt ny social träning
Nästa område är social träning. Alla vet hur det var att stå inför klassen i skolan och hålla föredrag. Vissa hade det lätt och älskade utmaningen, men många avskydde det och tar med sig upplevelserna till vuxen ålder, där man fortfarande avskyr att prata inför andra. Så hur kan VR råda bot på det?
VR har som sagt förmågan att snabbt transportera tittaren till nya miljöer. Det finns redan idag appar för att träna att stå inför andra och hålla föredrag. I dessa VR-upplevelser står du helt enkelt i en talarstol och framför dig sitter ett antal åhörare. Läraren kan själv ställa in både hur stor salen ska vara och hur många personer som ska sitta där. Till en början kanske det bara är ett vardagsrum med tre andra som sitter och lyssnar. När man känner sig trygg i den situationen kan man gradvis öka svårigheten, och kanske slutligen stå i Globen med 12000 personer som väntar på att du ska börja.
Återigen, med virtual reality kan du variera miljöerna och situationerna i oändlighet. I dessa “talatränings”-appar kan läraren, pedagogen eller ledaren dessutom kontrollera hur de konstgjorda åskådarna beter sig. Läraren har full kontroll över om publiken pratar, applåderar eller kanske till och med buar när du säger vissa saker. Efter ett par träningstillfällen där du försöker föreläsa inför en buande ointresserad publik klarar du vad som helst, jag lovar.
Livskunskap och empati
Det sista exemplet för denna artikel är kanske också ett av de viktigaste: hur vi tränar unga människor i engagemang och empati. Det är inget lätt uppdrag, men i en värld som kan upplevas som allt kallare och hårdare är det en av framtidens allra största utmaningar vi ställs inför som pedagoger. Hur kan VR hjälpa till där?
Låt oss nu ta med vår skolklass, som växt upp en aning, på en VR-resa till ett flyktingläger där människor som flytt Syrien befinner sig. Till skillnad från en film där någon annan regisserar och styr kameravinklarna, känns resan nu mycket mer som att du faktiskt är på plats på riktigt. I VR blir det du själv som är regissör och väljer vad du vill titta på. Pedagogen kontrollerar här en en mycket stark upplevelse full av intryck och närvaro, och kan ge eleverna unika insikter och lärdomar av hur det faktiskt ser ut i verkligheten. Återigen kommer eleverna se olika saker som sedan kan diskuteras, forskas och skrivas uppsatser om.
När det gäller empati finns det ytterligare ett område där VR kan skapa unika lärandesituationer. Jag tänker på det viktiga arbete mot mobbning, utanförskap och trakasserier som är ett av de viktigaste ansvarsområdena för de som arbetar i skolan idag. För att lösa dessa utmaningar är det inga punktinsatser som gäller – snarare måste man anamma ett komplett, ständigt pågående, arbetssätt.
Varje dag sker det fantastiskt arbete i våra skolor på detta område, men jag tror det behövs ännu mer. Det behövs ett ständigt pågående förbättringsarbete när man jobbar med dessa frågor. Och ofta kanske man inte har tid eller råd att lägga de resurser som skulle behövas.
Som ung människa behöver man, som i alla ämnen, öva på dessa saker för att bli bättre. Och där kan VR sätta tittarna i en rad olika situationer för att bättre förstå sin omvärld. Tänk dig en situation där man får kliva in i en roll där du utsätts för mobbning? Eller som den som utsätts för fysiskt våld? Kanske för en stund uppleva hur det är att vara en person med låg status som ingen ser?
Med hjälp av VR kan man laborera med både omgivningarna med även med status och relationer och andras reaktioner. Möjligheterna är oändliga för att skapa bra lärandesituationer som ger djupa intryck på unga (och givetvis även äldre) människor.
Sammanfattning
Virtual Reality ger pedagoger ett helt nytt redskap för att nå sina elever. Genom guidade turer och besök kan man visa upp platser och händelser där pedagogen ledsagar sina elever genom roliga, intressanta, svåra, engagerande och intresseväckande situationer.
VR kan göras både individuellt och i grupp. Genom att för en stund placera eleverna i kontrollerade miljöer kan undervisningen göras både individuellt och som socialt umgänge med andra. När man dessutom på ett nytt sätt kan jobba med empati och samhällsengagemang kan VR bli ett redskap för att göra skolan mer attraktiv och kunskapsrik än få andra saker har lyckats med tidigare.
Om mig:
Johan Hägerström är utbildad lärare och chefredaktör och ansvarig utgivare hos vrsverige.se som är Sveriges största nyhetsplats och community för VR/AR.
